trettonde februari

försökte medvetet komma fem minuter försent
men blev alldeles för tidig 
vi möttes upp framför snabbmatskedjan och gick vidare
kom aldrig in på stället som vi planerat
hamnade tillslut på ´le pub´
vi skålade och släckte våra nervösa käftar
eller jag vet inte om du var det
men jag försökte att inte darra med handen
jag vet inte om det var dina bruna ögon eller ditt leende
men du spred ett lugn och jag blev självsäker igen
 
tiden gick alldeles för fort
 
slängdes fram och tillbaka mellan samtalen
jag hade kunnat sitta där i tre timmar till
minst
men vi var tvungna att gå
du skulle hem 
och jag skulle på fest
 
på bussen fick jag ett meddelande
du ville ses igen
och jag log så att käkarna spändes
jag brukar alltid annars var den som kastar mig över telefonen
för att bekräfta att vi känner samma
men nu gjorde du det först
och jag flög på moln
 
upp